Rapport från det andra mötet med NEAL (Network of European Applied Linguistics) i Erfurt, Tyskland 28-30 juni 2007

Gunlög Sundberg, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet
gunlog.sundberg@nordiska.su.se

Ett av mötets två teman var Ideologies of Competence – Language Testing in Europe. Under de senaste åren har allt fler länder i Europa infört godkänt resultat på språkfärdighetstest som krav för medborgarskap. För oss som sysslar med tillämpad språkvetenskap i Europa uppstår i det sammanhanget frågor som har att göra med synen på språkfärdighet i testen och på vilket sätt språkforskarnas kunskaper kan förmedlas och tas tillvara.

Presentationerna vid mötet delades upp i två avdelningar. Den första handlade om teoretiska modeller för vad språkfärdighet kan vara. Ulrike Jessner, University of Innsbruck, Österrike talade om Linguistic awareness: A key variable in testing multilingual proficiency. Med utgångspunkt i forskning om metalingvistisk medvetenhet (metalinguistic awareness) hos två- och flerspråkiga barn, studerar Jessner vad som sker vid inlärningen av ett tredje språk hos barn. Resultaten får konsekvenser för bedömningen av språkfärdighet hos flerspråkiga personer. Bedömningen kräver en holistisk språksyn där man inte fokuserar brister utan ser till positiva effekter av flerspråkigheten såsom flerspråkig medvetenhet. Detta innebär att de enspråkiga normmodeller som traditionellt använts i språktest bör ifrågasättas.

Simona Pekarek, University of Neuchâtel, Schweiz, tog upp fyra myter om språklig kompetens i sitt föredrag Assessing language competence: Myths about language and challenges for research. Med utgångspunkt i sociokognitiva och sociointeraktionella teorier talade hon om myten om modersmålstalaren, myten om den enspråkige talaren, myten om den ensamma talaren samt myten om individuell kognition och universell kompetens som går att överföra till andra sammanhang. Det ledde vidare till frågan om hur man kan skapa en ”ekologiskt valid bedömningspraxis” som vid språkfärdighetsbedömning kan ta hänsyn till bland annat lokala språkliga sammanhang.

Den andra gruppen talare beskrev läget i några europeiska länder vad gäller språkfärdighetstestning, främst för medborgarskap. Norden representerades av Finland och Sverige. Katja Mäntylä från universitetet i Jyväskylä redogjorde för situationen i Finland där språkkrav för medborgarskap finns sedan 2003. Kravet är finska eller svenska på B1-nivå på den europeiska skalan (CEFR, Common European Framework of Reference). Ett problem menade Mäntylä är att provsystemet egentligen är skapat för att pröva blivande statstjänstemän i finska respektive svenska, och att det därför inte är speciellt konstruerat för nya invånare i Finland.

Jag beskrev situationen i Sverige, dels från ett sociopolitiskt perspektiv, dels från ett utbildningsperspektiv. Det mångspråkiga samhället och de språkpolitiska målen berördes. Med utgångspunkt i Tommaso Milanis avhandling (2007, Debating Swedish. Language Politics and Ideology in Contemporary Sweden) redogjorde jag för den politiska debatten i Sverige och om lagen om svenskt medborgarskap från 2001, där en parlamentarisk kommitté skriver att medborgarskap inte ska knytas till språkkunskaper. Utbildningsperspektivet exemplifierade jag bland annat med rätten till utbildning i svenska för invandrare, en rättighet som har lång historia i ett europeiskt perspektiv.

I Nederländerna finns sedan 2006 ett grundläggande muntligt test som måste göras per telefon av personer som kommer från de flesta (men inte alla!) länder utanför EU innan de flyttar till Nederländerna (Basic Civic Integration Examination Abroad). Folkert Kuiken från University of Amsterdam beskrev testet som följs av bland annat medborgarskapstest på A2-nivå. Ett problem som togs upp var att olika språktestinstitut erbjuder kurser i nederländska mot avgift utan att någon kvalitetsgranskning egentligen sker.

Anna Ciliberti från Italien talade om både den officiella och den dolda agendan i språktestsammanhang. Språktest används för att kontrollera immigration och har i detta sammanhang en exkluderande funktion. Språkforskare behövs för att visa att språkanvändning kan vara en följd av diskriminering, snarare än en orsak till den. På samma sätt behöver de som beställer test precis som testkonstruktörer vara medvetna om språktests sociala dimensioner, som är viktigare än både validitet och reliabilitet.

Konrad Ehlich från Tyskland berörde bedömningstraditioner i utbildningssammanhang och pekade på bristen på empiriskt material med kvalitativa studier av språkfärdighetsbedömning i skolor. Mer forskning krävs för att ge lärare stöd och kunskaper om bedömning och förståelse för språktest som man inte själv som lärare har resurser att ombesörja.

Susan Hunston från BAAL i Storbritannien beskrev språkvetares stora ansvar gentemot politiker att förmedla vad det kan innebära att ”kunna ett språk”. Trots den officiellt politiskt korrekta diskursen som visar ett land med mångfald, finns en annan bild där bland annat kostnaderna för språklig mångfald, för språkundervisning och för översättning och tolkning debatteras. I ett brev till politiker har organisationen betonat vikten av utbildade och erfarna lärare, professionella språktestare och stor förståelse för individer med kort utbildningsbakgrund.

I den avslutande diskussionen betonades det att en europeisk organisation för tillämpad språkvetenskap, genom forskning och empiriska studier, skulle kunna spela en betydelsefull roll och vara ett viktigt stöd för dem som ska fatta beslut knutna till språklig och flerspråkig kompetens och hur den kan bedömas, såsom politiker, lärarutbildare, lärare och många andra.


Åter till ASLA-Information